Födelsedagsbarn

10.01.07:
Hipp hurra idag har jag fyllt 25! Har aldrig riktigt gillat att fylla år och den uppmärksamheten man får. Men man kan ju inte annat än le lite grann när sms-signalen piper gång på gång på gång med grattis-önskningar från släkt och vänner. Det mest rörande sms'et var från Livisen! Min pappas barndomskompis dotter, som genom våra pappor blivit min barndomskompis och vän. Jag tror fortfarande inte riktigt på det, men hon undrade om jag vill vara vittne när hon ska gifta sig i sommar. Det är en sådan ära att få en sån fråga. Jag började storgråta så mamma o pappa trodde väl att någon dött.. Det är så svårt att förstå att de frågar mig när de kan fråga hur många andra som helst. Jag kan inte förstå hur någon kan tycka om mig.
Och jag tillåter ingen att tycka om mig för mycket heller, det är väl därför jag aldrig haft något förhållande. Jag mår dåligt av komplimanger, jag vänder dem ofta i mitt huvud till tvärt-emot-tankar. Säger någon nåt bra, tolkar jag det som negativt. Lite skadat. Mamma sa idag att jag reagerar och är precis som hon vart. Att hon är känslomässigt störd från sin uppväxt och att hon fostrat mig så gott hon kunnat, men att det kanske blivit lite galet.

En annan sak jag inte gillar med att fylla år är att bli äldre för det känns som jag missar så mycket som jämnåriga gör. Jag har aldrig vågat mig ut i världen längre än två veckor för jag tror att alla ska dö när jag är hemmifrån. Jag har aldrig haft något seriöst förhållande medans fler och fler vänner ynglar barn. Jag har inte påbörjat någon utbildning för det finns inget jag vill bli. Jag försökte läsa upp betyg på komvux men fixade inte det pga panikångestattacker. Fast, nu måste jag vara snäll mot mig själv för trots allt så gav jag aldrig upp matten, den klarade jag efter att ha läst kursen 4 gånger! :) Och jag har många års arbetslivserfarenhet. Till viss del en fast anställning, ett förstahandskontrakt på lägenheten och en bil! Så illa pinkat är det inte!
Och ska jag lita på min terapeuts ord så börjar livet efter 40! Då mår man som bäst. (Detta sa hon till mig för flera år sedan. Kul att höra att man har många års elände kvar..)

Jag har sovit lite för lite i veckan för jag har inte kunnat somna, har kännt mig väldigt stressad, och det straffade sig igår i form av sprutande näsblod. Jag vet inte hur många timmars näsblod jag haft under mitt liv. Jag måste förlorat litervis med blod! Nu är det inte alls några problem i jämförelse med när jag var liten. Jag kunde vakna på nätterna för att sedan hänga över handfatet i timmar med is på näsan och blodet rinnandes ned i halsen. Minns särskilt skolresan i 3an när alla i klassen paddlade kanot och jag satt ensam på stranden med min blodiga bomullstuss. Sedan dess har jag besökt doktorn 5 gånger tror jag för att bränna ihop blodkärlen i näsan.

Inatt måste jag sova ordentligt, har mycket att ordna imorn för jag ska ha fest på lördag. Det får bli vetevärmarn och en halv stilnoct. Natti natt-kram! <3