Imorn åker jag till Trysil, med tjocka släkten, en heeel vecka, ska bli så jävla gött med semester!
Men jag hatar att packa, det går verkligen trögt... Men nu rycker vi upp oss!
fredag 29 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Gitarrer & Bas, Trummor & Hat
Jag ääälskar Hästpojkens nya låt Gitarrer & Bas, Trummor & Hat.
Melodin går rakt in i själen. Som ett värmande, men sticksigt och obekvämt ullplagg.
Vers 2:
Ref:
Så säg mig vad vi väntar på,
säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar
här är allt för vi har förlorat,
Jag är dig tills jag ändrar mig,
Är dig tills jag vänder mig,
Allt vi lämnat kvar är allt vi har förlorat förr.
Stick:
Där är leder som vi gått och där är jord som har kommit bort.
Och någon dag är jag tillbaks och allting blir som allting borde va.
Melodin går rakt in i själen. Som ett värmande, men sticksigt och obekvämt ullplagg.
Vers 2:
Och jag somnar i en grav.
Och vaknar i ett hav.
Jag faller som ett regn,
Sommarens första dagar.
Och hur livet är en storm och känslorna ni har är
desamma för er som för oss alla här i Götet.
För här är livet ganska bra,
Ja här är Bents, varje dag och kanske lurar jag mig själv och
kanske minns jag nånting från längesen.
Ref:
Så säg mig vad vi väntar på,
säg mig vad du tänker och allt vi lämnat kvar
här är allt för vi har förlorat,
Jag är dig tills jag ändrar mig,
Är dig tills jag vänder mig,
Allt vi lämnat kvar är allt vi har förlorat förr.
Stick:
Där är leder som vi gått och där är jord som har kommit bort.
Och någon dag är jag tillbaks och allting blir som allting borde va.
onsdag 27 januari 2010
Zzzzzzzz...
Onsdag 100127:
Jag är såå trött!
Igår morse snoozade jag 1,5 timme med två väckarklockor, samtidigt som wake up-light klockan var igång med ljus och radio, OCH mamma ringde. Nästan så jag skulle offra min vänstra lilltå för att få sova hur länge som helst.
Bäst jag går och lägger mig med en gång!
Jag är såå trött!
Igår morse snoozade jag 1,5 timme med två väckarklockor, samtidigt som wake up-light klockan var igång med ljus och radio, OCH mamma ringde. Nästan så jag skulle offra min vänstra lilltå för att få sova hur länge som helst.
Bäst jag går och lägger mig med en gång!
måndag 25 januari 2010
Bra kombo?
Måndag 10.01.25:
Jag har haft en bra helg, lugn men aktiv. Fredagskväll med Jenny & Suss, hederlig quorn-tacos, lite Let´s dance och ett parti yatzy. Lördag hos Karin med besök på indisk restaurang och Expedition Robinson. Och söndag ute i naturen med härlig skidåkning tillsammans med Jennie. Jag hade bra glid och kände mig stark. :) Jag hoppas att styrkan håller i sig!
Förra veckan var inte lika bra. Jag sänkte Lyrican för att jag mådde så dåligt, men det blev inte så mycket bättre. Jag fick panikångestattacker och grät tills jag kräktes. Och jag gick gråtandes och besviken från både terapeuten på torsdagen och läkaren på fredagen. Kände mig oförstådd och ignorerad. =/
När jag var hos läkaren sa jag att jag inte ville äta Lyrica mer för att jag inte fick någon luft nere under vattenytan. Men han tyckte att jag skulle höja dosen istället! Och även börja med Sertralin. Skulle det skita sig fick jag två burkar Stesolid och en telefontid om tre veckor.
Det blir nog bra.
Nu ska jag äntligen sova!
måndag 18 januari 2010
Bortförklaringar
100118:
Mycket lögner (bortförklaringar om varför fakturan ej blivit betalt!!) får man höra när man sitter och svarar i telefon i en kundtjänst.
Och en hel del sanningar. Det roligaste samtalet idag var från en kvinna som berättade att hon var så dålig i magen så hon inte kunde gå till banken som låg på torget för att hämta plusgiro-blanketter att fylla i. Och därför hade hon inte kunnat betala sina räkningar. Det var såklart synd om henne och bara att bita sig i tungan för att inte börja garva åt det komiska. (Hon ska få en ny faktura på posten.)
Sen ringde Herr 5-barnspappa och beklagade sig att det alltid blir så jävla jobbigt med alla fakturor. Han hade nämligen varit bortrest hela jul- och nyårshelgerna, och nu varit iväg på en skidresa, och när han kommit hem hade han fått tre påminnelsefakturor. Och det måste jag ju förstå att hans stackars fru hade fullt upp hemma med fem småbarn och såklart inte kunde hinna med att betala några räkningar, men det skulle Herr 5-barnspappa nu ta tag i när han var hemma hos familjen igen. Men någon påminnelseavgift tänkte han inte betala.
-"Nä, nä visst skit i den", sa jag nog inte men nåt liknande samtidigt som jag tänkte att "varför fan stannar du inte hemma hos din familj då om du har fem ungar och en fru som inte pallar dem ensam."
Folk!
Nu ska jag färga den lilla råttsvans till hår jag har kvar på huvudet... =( Tog bort min african style igår och känner mig helt flintis. Men man vänjer väl sig snart. Människan är ju skapt till att anpassa sig och vänja sig till det mesta tror jag. Om det så gäller en ny frisyr eller att växa upp inlåst i en källare! Fast det senare låter ju inte alltför kul.
Mycket lögner (bortförklaringar om varför fakturan ej blivit betalt!!) får man höra när man sitter och svarar i telefon i en kundtjänst.
Och en hel del sanningar. Det roligaste samtalet idag var från en kvinna som berättade att hon var så dålig i magen så hon inte kunde gå till banken som låg på torget för att hämta plusgiro-blanketter att fylla i. Och därför hade hon inte kunnat betala sina räkningar. Det var såklart synd om henne och bara att bita sig i tungan för att inte börja garva åt det komiska. (Hon ska få en ny faktura på posten.)
Sen ringde Herr 5-barnspappa och beklagade sig att det alltid blir så jävla jobbigt med alla fakturor. Han hade nämligen varit bortrest hela jul- och nyårshelgerna, och nu varit iväg på en skidresa, och när han kommit hem hade han fått tre påminnelsefakturor. Och det måste jag ju förstå att hans stackars fru hade fullt upp hemma med fem småbarn och såklart inte kunde hinna med att betala några räkningar, men det skulle Herr 5-barnspappa nu ta tag i när han var hemma hos familjen igen. Men någon påminnelseavgift tänkte han inte betala.
-"Nä, nä visst skit i den", sa jag nog inte men nåt liknande samtidigt som jag tänkte att "varför fan stannar du inte hemma hos din familj då om du har fem ungar och en fru som inte pallar dem ensam."
Folk!
Nu ska jag färga den lilla råttsvans till hår jag har kvar på huvudet... =( Tog bort min african style igår och känner mig helt flintis. Men man vänjer väl sig snart. Människan är ju skapt till att anpassa sig och vänja sig till det mesta tror jag. Om det så gäller en ny frisyr eller att växa upp inlåst i en källare! Fast det senare låter ju inte alltför kul.
lördag 16 januari 2010
Lördagsmys
10.01.17:Lördagsmys med mig själv. Sushi, en öl och en ask choklad.
Robinson och Paradise Hotel. Ingen bildnings-television direkt.
Men det är inte så farligt jobbigt att vara ensam. Inte i jämförelse med hur jobbigt det känns innan. Började nästan lipa bara av tanken tidigare idag.
Har vart ute och åkt längdskidor en sväng. Bambi på hal is typ. Trillade två gånger och har fortfarande ont i huvudet efter det framstupa magplasket... Funderar på att köpa ett par skidor som har rätt längd, jag har ärvt mina från min kusins man... Skorna är två storlekar för stora och skidorna hade nog känts stabilare om de inte var så långa..
Kors i taket, men jag har fått en tid hos min s.k behandlare på psykiatriska mottagningen! Inte det lättaste att få tag på henne, har lämnat meddelande två gånger under veckan till de tykna sekreterarna som sa i december att hon skulle kontakta mig. Men igår ringde hon upp och undra vad jag ville! Jag kan tänka mig att dö snyftade jag fram. (Man måste överdriva för att få hjälp.) Hon drog några djupa suckar, ojade sig lite och gav mig ett nummer dit man kan ringa dygnet runt och en tid om en vecka. Så man får väl vara glad för det.
Fast dö vill jag inte. Jag vill bara ha ett annat liv.
Och en annan medicin! För det är den som gjort mig så deppig, tror jag. Det ska jag ta med läkaren på fredag. Och jag funderar på att trappa ned redan nu så jag smidigare och snabbare kan börja med nya piller!! Kanske nåt gammalt beprövat, som Zoloft, eller varför inte en femte substans för min hjärna på mindre än ett år!
Känner mig som en försökskanin. Eller en råtta i en bur!
Och jag har fortfarande dunkande huvudvärk från skidfallet. Och ont i vänsterarmen från influensasprutan. Men jag ska inte gnälla, mina influensasymptom med värk i hela kroppen har gått över nu! :) Så nu bör jag sova.
Snuffsi nuffsi! Sov så gott.
måndag 11 januari 2010
Mindfuck
100111:
Jag kanske borde utöva mindfulness?
För jag är orolig nu, över ifall jag kanske kommer ha ångest imorn..
För imorn är planen att jag ska sova i min egen lya. Blir ju helt handikappad av att vara rädd för ensamheten. Jag tänkte åka hem efter jobbet idag, men det tog emot så mycket så jag satt kvar på jobbet istället och hade beslutsångest. Men sen åkte jag till mamma o pappa och skämdes lite istället.. Känns ju inte så kul att man vill flytta hem igen lagom till 25-årsdagen. Men den lilla krisen ska nog gå över! Nu vill jag gärna sova. Men har vänt lite på dygnet efter julledigheten och igårkväll kunde jag inte somna. Jag låg och vred och vände på mig till klockan visade på 03.22. Då tände jag lampan och läste mig trött. Sen sov jag 3 timmar innan det var dags att åka till jobbet. Och jag försöker intala mig själv att det är jätteskönt att jobba ensam.. Jättelugnt att luncha ensam.. Lugnt och skönt att få göra allt själv så det blir som man vill ha det. Fast det är faktiskt lite oinspirerande också. Men imorn har jag en fryst mozzarella och tomatpaj att se fram emot. Jag köpte lunch för två dagar idag. Alltid finns det nåt att glädja sig åt! :)
Jag kanske borde utöva mindfulness?
För jag är orolig nu, över ifall jag kanske kommer ha ångest imorn..
För imorn är planen att jag ska sova i min egen lya. Blir ju helt handikappad av att vara rädd för ensamheten. Jag tänkte åka hem efter jobbet idag, men det tog emot så mycket så jag satt kvar på jobbet istället och hade beslutsångest. Men sen åkte jag till mamma o pappa och skämdes lite istället.. Känns ju inte så kul att man vill flytta hem igen lagom till 25-årsdagen. Men den lilla krisen ska nog gå över! Nu vill jag gärna sova. Men har vänt lite på dygnet efter julledigheten och igårkväll kunde jag inte somna. Jag låg och vred och vände på mig till klockan visade på 03.22. Då tände jag lampan och läste mig trött. Sen sov jag 3 timmar innan det var dags att åka till jobbet. Och jag försöker intala mig själv att det är jätteskönt att jobba ensam.. Jättelugnt att luncha ensam.. Lugnt och skönt att få göra allt själv så det blir som man vill ha det. Fast det är faktiskt lite oinspirerande också. Men imorn har jag en fryst mozzarella och tomatpaj att se fram emot. Jag köpte lunch för två dagar idag. Alltid finns det nåt att glädja sig åt! :)
fredag 8 januari 2010
Födelsedagsbarn
10.01.07:
Hipp hurra idag har jag fyllt 25! Har aldrig riktigt gillat att fylla år och den uppmärksamheten man får. Men man kan ju inte annat än le lite grann när sms-signalen piper gång på gång på gång med grattis-önskningar från släkt och vänner. Det mest rörande sms'et var från Livisen! Min pappas barndomskompis dotter, som genom våra pappor blivit min barndomskompis och vän. Jag tror fortfarande inte riktigt på det, men hon undrade om jag vill vara vittne när hon ska gifta sig i sommar. Det är en sådan ära att få en sån fråga. Jag började storgråta så mamma o pappa trodde väl att någon dött.. Det är så svårt att förstå att de frågar mig när de kan fråga hur många andra som helst. Jag kan inte förstå hur någon kan tycka om mig.
Och jag tillåter ingen att tycka om mig för mycket heller, det är väl därför jag aldrig haft något förhållande. Jag mår dåligt av komplimanger, jag vänder dem ofta i mitt huvud till tvärt-emot-tankar. Säger någon nåt bra, tolkar jag det som negativt. Lite skadat. Mamma sa idag att jag reagerar och är precis som hon vart. Att hon är känslomässigt störd från sin uppväxt och att hon fostrat mig så gott hon kunnat, men att det kanske blivit lite galet.
En annan sak jag inte gillar med att fylla år är att bli äldre för det känns som jag missar så mycket som jämnåriga gör. Jag har aldrig vågat mig ut i världen längre än två veckor för jag tror att alla ska dö när jag är hemmifrån. Jag har aldrig haft något seriöst förhållande medans fler och fler vänner ynglar barn. Jag har inte påbörjat någon utbildning för det finns inget jag vill bli. Jag försökte läsa upp betyg på komvux men fixade inte det pga panikångestattacker. Fast, nu måste jag vara snäll mot mig själv för trots allt så gav jag aldrig upp matten, den klarade jag efter att ha läst kursen 4 gånger! :) Och jag har många års arbetslivserfarenhet. Till viss del en fast anställning, ett förstahandskontrakt på lägenheten och en bil! Så illa pinkat är det inte!
Och ska jag lita på min terapeuts ord så börjar livet efter 40! Då mår man som bäst. (Detta sa hon till mig för flera år sedan. Kul att höra att man har många års elände kvar..)
Jag har sovit lite för lite i veckan för jag har inte kunnat somna, har kännt mig väldigt stressad, och det straffade sig igår i form av sprutande näsblod. Jag vet inte hur många timmars näsblod jag haft under mitt liv. Jag måste förlorat litervis med blod! Nu är det inte alls några problem i jämförelse med när jag var liten. Jag kunde vakna på nätterna för att sedan hänga över handfatet i timmar med is på näsan och blodet rinnandes ned i halsen. Minns särskilt skolresan i 3an när alla i klassen paddlade kanot och jag satt ensam på stranden med min blodiga bomullstuss. Sedan dess har jag besökt doktorn 5 gånger tror jag för att bränna ihop blodkärlen i näsan.
Inatt måste jag sova ordentligt, har mycket att ordna imorn för jag ska ha fest på lördag. Det får bli vetevärmarn och en halv stilnoct. Natti natt-kram! <3
Hipp hurra idag har jag fyllt 25! Har aldrig riktigt gillat att fylla år och den uppmärksamheten man får. Men man kan ju inte annat än le lite grann när sms-signalen piper gång på gång på gång med grattis-önskningar från släkt och vänner. Det mest rörande sms'et var från Livisen! Min pappas barndomskompis dotter, som genom våra pappor blivit min barndomskompis och vän. Jag tror fortfarande inte riktigt på det, men hon undrade om jag vill vara vittne när hon ska gifta sig i sommar. Det är en sådan ära att få en sån fråga. Jag började storgråta så mamma o pappa trodde väl att någon dött.. Det är så svårt att förstå att de frågar mig när de kan fråga hur många andra som helst. Jag kan inte förstå hur någon kan tycka om mig.
Och jag tillåter ingen att tycka om mig för mycket heller, det är väl därför jag aldrig haft något förhållande. Jag mår dåligt av komplimanger, jag vänder dem ofta i mitt huvud till tvärt-emot-tankar. Säger någon nåt bra, tolkar jag det som negativt. Lite skadat. Mamma sa idag att jag reagerar och är precis som hon vart. Att hon är känslomässigt störd från sin uppväxt och att hon fostrat mig så gott hon kunnat, men att det kanske blivit lite galet.
En annan sak jag inte gillar med att fylla år är att bli äldre för det känns som jag missar så mycket som jämnåriga gör. Jag har aldrig vågat mig ut i världen längre än två veckor för jag tror att alla ska dö när jag är hemmifrån. Jag har aldrig haft något seriöst förhållande medans fler och fler vänner ynglar barn. Jag har inte påbörjat någon utbildning för det finns inget jag vill bli. Jag försökte läsa upp betyg på komvux men fixade inte det pga panikångestattacker. Fast, nu måste jag vara snäll mot mig själv för trots allt så gav jag aldrig upp matten, den klarade jag efter att ha läst kursen 4 gånger! :) Och jag har många års arbetslivserfarenhet. Till viss del en fast anställning, ett förstahandskontrakt på lägenheten och en bil! Så illa pinkat är det inte!
Och ska jag lita på min terapeuts ord så börjar livet efter 40! Då mår man som bäst. (Detta sa hon till mig för flera år sedan. Kul att höra att man har många års elände kvar..)
Jag har sovit lite för lite i veckan för jag har inte kunnat somna, har kännt mig väldigt stressad, och det straffade sig igår i form av sprutande näsblod. Jag vet inte hur många timmars näsblod jag haft under mitt liv. Jag måste förlorat litervis med blod! Nu är det inte alls några problem i jämförelse med när jag var liten. Jag kunde vakna på nätterna för att sedan hänga över handfatet i timmar med is på näsan och blodet rinnandes ned i halsen. Minns särskilt skolresan i 3an när alla i klassen paddlade kanot och jag satt ensam på stranden med min blodiga bomullstuss. Sedan dess har jag besökt doktorn 5 gånger tror jag för att bränna ihop blodkärlen i näsan.
Inatt måste jag sova ordentligt, har mycket att ordna imorn för jag ska ha fest på lördag. Det får bli vetevärmarn och en halv stilnoct. Natti natt-kram! <3
tisdag 5 januari 2010
-10 och snöfall
Tisdag 10.01.05
Jag sov tillslut gott inatt. Fast lite för sent, satt uppe vid datorn till 3, men sen la jag mig och läste lokaltidningen tills ögonen blev tunga. Ikväll är planen att lägga mig tidigare, men grannen närmast min huvudkudde har fest.. Det låter som ett gäng grabbar som kollar på hockey eller spelar tv-spel för de skriker och skrålar, och samtidigt spelar hög dunka-dunka musik. =/
Jag hade tänkt åka till mamma o pappa för att fly från min rastlösa känsla av hopplöshet men istället har Erika varit här hela kvällen och hållt mig sällskap. Vi har ätit sushi och kollat på tv. Ute är nästan snöstorm och skitkallt så inget kul väder att gå ut i.
Imorn kanske mamma ska hjälpa mig att städa. För jag vet inte hur man gör.
(Nu hoppar grann-jävlarna runt i lägenheten)
Jag sov tillslut gott inatt. Fast lite för sent, satt uppe vid datorn till 3, men sen la jag mig och läste lokaltidningen tills ögonen blev tunga. Ikväll är planen att lägga mig tidigare, men grannen närmast min huvudkudde har fest.. Det låter som ett gäng grabbar som kollar på hockey eller spelar tv-spel för de skriker och skrålar, och samtidigt spelar hög dunka-dunka musik. =/
Jag hade tänkt åka till mamma o pappa för att fly från min rastlösa känsla av hopplöshet men istället har Erika varit här hela kvällen och hållt mig sällskap. Vi har ätit sushi och kollat på tv. Ute är nästan snöstorm och skitkallt så inget kul väder att gå ut i.
Imorn kanske mamma ska hjälpa mig att städa. För jag vet inte hur man gör.
(Nu hoppar grann-jävlarna runt i lägenheten)
måndag 4 januari 2010
04.28 min
Måndag 10.01.04:
Idag ringde läkaren! 4 min och 28 sek varade samtalet och då hann vi gå igenom senaste veckorna, prata Lyrica vs Zoloft och besluta att jag står kvar på 75 mg Lyrica morgon och kväll tills 22 jan då jag har en läkartid. Sen får vi väl se vad som händer.
Ska sova hos mig själv inatt vilket jag haft ångest för i över ett dygn. Puh. Jag skulle gärna gå bakåt i utvecklingen och bli 5 år gammal igen. Eller det skulle jag nog inte.. Fast fick man leva om samma liv och göra saker annorlunda hade det vart okej. Men det är ingen idé att fundera i efterhand på hur det hade kunnat vara om man gjort si eller så. Just nu vill jag inte vara den jag blivit. Och jag vill inte sitta här, ensam. Det är som om väggarna lutar innåt uppe vid taket. Som om de skulle kunna falla ned över mig. Lite lätt panik sådär. Det bästa är antagligen om jag reser mig, bäddar sängen med mina nytvättade lakan och går och lägger mig under mitt bolltäcke och läser lite för att skingra tankarna. Imorn kommer säkert en jättebra dag. Säkert.
Idag ringde läkaren! 4 min och 28 sek varade samtalet och då hann vi gå igenom senaste veckorna, prata Lyrica vs Zoloft och besluta att jag står kvar på 75 mg Lyrica morgon och kväll tills 22 jan då jag har en läkartid. Sen får vi väl se vad som händer.
Ska sova hos mig själv inatt vilket jag haft ångest för i över ett dygn. Puh. Jag skulle gärna gå bakåt i utvecklingen och bli 5 år gammal igen. Eller det skulle jag nog inte.. Fast fick man leva om samma liv och göra saker annorlunda hade det vart okej. Men det är ingen idé att fundera i efterhand på hur det hade kunnat vara om man gjort si eller så. Just nu vill jag inte vara den jag blivit. Och jag vill inte sitta här, ensam. Det är som om väggarna lutar innåt uppe vid taket. Som om de skulle kunna falla ned över mig. Lite lätt panik sådär. Det bästa är antagligen om jag reser mig, bäddar sängen med mina nytvättade lakan och går och lägger mig under mitt bolltäcke och läser lite för att skingra tankarna. Imorn kommer säkert en jättebra dag. Säkert.
söndag 3 januari 2010
-17,4 C
10.01.02:
Vart på loppis och släktkalas idag. Sen sett Olycksfågeln på tv och en svensk film som hette Inga tårar. Läckbergs Olycksfågeln var riktigt spännande, även om jag inte förstod motiven för morden, de får jag klura på! Inga tårar var en svensk film baserad på regisörens uppväxt och liv. Den var helt okej, ingen toppenfilm men eftertänksam. Men trög som jag är fattade jag inte riktigt hur den slutade heller. Kanske inte är meningen att man ska förstå allt?!
(Tv och dator, vad gjorde man egentligen innan man hade det? Man måste haft hur mycket tid som helst. Numera står ju alltid en dator igång när man umgås. Idag t.ex när vi släktingar skulle umgås satt en kusin och spelade nät-poker, nån läste mail och plötsligt hade ett par samlats runt roliga filmklipp på YouTube. Och när det var dags för hemfärd skulle vädret kollas för att de långväga släktingarna skulle välja rätt väg hem. Nätet visade på snöfall över staden de skulle passera så de valde en annan körväg. Men för 20 år sen, då hade de kört rakt in i ett snökaos, kanske. Så himla bra, och så himla dåligt med tekniken.)
Jag tycker det är väldigt skönt att jul- och nyårshelgerna är över! Det är ju alltid en viss press (och stress!) kring de stora högtiderna. Allt ska vara så mysigt och bra och påklistrat. Nu kan man slappna av lite grann, fast det återstår ett väntande ångestmoment: Min födelsedag... :S
Men men, jag kommer så säkerligen överleva även den dagen. Och den festen. Gaash, har många stunder ångrat mitt beslut att ordna fest. Men så länge inte lokalen brinner ned i veckan är det bara att köra! Det blir säkert kul. Och jag är väldigt glad och tacksam över att jag mått lite bättre sen jag sänkte medicinen. Så det kommer bli bra det här.
Dags för bädden (för länge sen). Natti natt!
fredag 1 januari 2010
Kallt och mörkt
Nu har jag vart på promenad med Jenny. Det var kallt. Och skymningen kom fort. Men vi hade med varm choklad och bullar och fikade vid någons rester av en grillplats vid Prästtjärn. Glöden efter elden värmde lite.
I förrgår var jag på promenad med Jennie. Solen sken, och jag grät. Vi gick till blomsteraffären där jag såg en kylskåpsmagnet med texten: "Om du inte tror på änglar, har du inte mött min farmor". Den texten fick ju mig att bryta ihop i en blöt pöl. Jag saknar farmor. Hon var alltid så snäll mot mig. Sa att jag var bra, att jag var fin. Hon fick mig känna att jag dög som jag var. Men nu är hon en ängel i himlen. <3
Jennie köpte kylskåpsmagneten till mig, och fina vita tulpaner. (Jag köpte en magnet med en apa till henne.) Tulpaner är ett fint vårtecken. Vi går ju faktiskt mot ljusare och varmare tider. Försöker jag intala mig själv.
Fan vad jag känner mig jobbig när jag bara gråter och gråter. Stackars alla runt omkring mig. Jag känner mig inte så rolig och pigg just nu, men jag hoppas det vänder.
Jennie fick mig iaf att ringa vårdcentralens akutnummer då det är tre veckor till nästa läkartid. En snäll sjuksköterska ringde upp efter två minuter. Jag satt i en soffa i möbelaffären och pratade med henne, och grät igen. Min läkare hade semester men hon skulle se till att han eller någon annan kontaktar mig på måndag. Och tills dess tyckte sköterskan jag kunde sänka medicinen så det gjorde jag igår. Man mår faktiskt lite bättre bara av att veta att någon ska ringa som ska hjälpa en. Men min terapeut har jag inte hört av sen slutet av november. Hade en tid innan jul men hon blev sjuk och ska ringa när hon är tillbaka. Hoppas det är snart.
Nu tränger ensamheten sig på så nu flyr jag till mamma o pappa. Känns som jag går bakåt i utvecklingen för jag vill bli liten och flytta hem till dom, jag klarar mig inte själv.
I förrgår var jag på promenad med Jennie. Solen sken, och jag grät. Vi gick till blomsteraffären där jag såg en kylskåpsmagnet med texten: "Om du inte tror på änglar, har du inte mött min farmor". Den texten fick ju mig att bryta ihop i en blöt pöl. Jag saknar farmor. Hon var alltid så snäll mot mig. Sa att jag var bra, att jag var fin. Hon fick mig känna att jag dög som jag var. Men nu är hon en ängel i himlen. <3
Jennie köpte kylskåpsmagneten till mig, och fina vita tulpaner. (Jag köpte en magnet med en apa till henne.) Tulpaner är ett fint vårtecken. Vi går ju faktiskt mot ljusare och varmare tider. Försöker jag intala mig själv.
Fan vad jag känner mig jobbig när jag bara gråter och gråter. Stackars alla runt omkring mig. Jag känner mig inte så rolig och pigg just nu, men jag hoppas det vänder.
Jennie fick mig iaf att ringa vårdcentralens akutnummer då det är tre veckor till nästa läkartid. En snäll sjuksköterska ringde upp efter två minuter. Jag satt i en soffa i möbelaffären och pratade med henne, och grät igen. Min läkare hade semester men hon skulle se till att han eller någon annan kontaktar mig på måndag. Och tills dess tyckte sköterskan jag kunde sänka medicinen så det gjorde jag igår. Man mår faktiskt lite bättre bara av att veta att någon ska ringa som ska hjälpa en. Men min terapeut har jag inte hört av sen slutet av november. Hade en tid innan jul men hon blev sjuk och ska ringa när hon är tillbaka. Hoppas det är snart.
Nu tränger ensamheten sig på så nu flyr jag till mamma o pappa. Känns som jag går bakåt i utvecklingen för jag vill bli liten och flytta hem till dom, jag klarar mig inte själv.
Afrika
Här kommer på begäran några bilder från Gambia.
Djur mår man bra av! Fast kanske helst en gosig katt....
Men visst är den läsk-drickande apan söt! Och krokodilerna var ganska fredliga, men lite läskiga...
2010
Fredag 10.01.01 (skriver man datumet så nu?)
Klockan är knappt halv 3 och solen har redan gått ned. Ser den iallafall inte längre.
Jag hade en ganska lugn och nykter nyår hemma hos en kompis med hennes vänner. Och det gick bra alltihop trots att det kändes väldigt jobbigt innan att umgås med så många jag inte kände. Ångesten var såklart en objuden gäst som gjorde sig påmind i form av översköljande svallvågor. Två stesolid fick bygga en liten mur mot dem.
På tolvslaget gick vi ut så vi hade utsikt över hela Göteborg. Det var mycket tungmetaller som regnade ned. Och ett par svävande rislampor. Jag tittade ut över stupet och tänkte att jag måste göra nåt åt mitt liv. Hoppa och ge upp, eller göra positiva förändringar.
Nu ska jag torka tårarna och gå ut på picknick i kylan! Man vill ju inte ha is på kinden. :)
Det här måste bli ett bra decennium.
Klockan är knappt halv 3 och solen har redan gått ned. Ser den iallafall inte längre.
Jag hade en ganska lugn och nykter nyår hemma hos en kompis med hennes vänner. Och det gick bra alltihop trots att det kändes väldigt jobbigt innan att umgås med så många jag inte kände. Ångesten var såklart en objuden gäst som gjorde sig påmind i form av översköljande svallvågor. Två stesolid fick bygga en liten mur mot dem.
På tolvslaget gick vi ut så vi hade utsikt över hela Göteborg. Det var mycket tungmetaller som regnade ned. Och ett par svävande rislampor. Jag tittade ut över stupet och tänkte att jag måste göra nåt åt mitt liv. Hoppa och ge upp, eller göra positiva förändringar.
Nu ska jag torka tårarna och gå ut på picknick i kylan! Man vill ju inte ha is på kinden. :)
Det här måste bli ett bra decennium.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)