Valborg

Ojojoj, trött trött och en gnagande oro.
Mitt hem ser ut som kaos och jag vill bara sova.

Den där psykologen jag var hos kändes bra,
och om jag ska gå där tyckte hon jag borde komma en gång i veckan,
under några ÅR!!
(Har jag en psykfalls-stämpel i pannan?!)

Eftersom jag inte har någon pengako att mjölka får jag nog lägga ned det.
Läkaren får skicka iväg den där remissen istället till öppenpsyk. Kan ju finnas nån vettig där också.. På tredje försöket kanske man träffar rätt?!

På söndag ska jag åka till skåne. Jag är nervös, men jag tror det blir bra att få träffa Liv. :) Det ska iallafall bli kul.
På måndag ska vi springa Vår ruset. Jag har inte rört mig på två veckor så jag får nog starta i sista gruppen med dem som går med rullator. Men som Tiffany i Hipp hipp säger:
Iiiiiingen prestationsångest!!!!!!

Trevlig helg.

Tisdag

I am very nervös.
Har fått en tid till en psykolog imorn. Och det är ju bra.
Men jag kommer säkert få hjärnsläpp och sitta och fnittra nervöst.
Eller bara svettas och skaka som ett asplöv.
Men det är väl lite hennes ansvar också att föra samtalet frammåt.
Hur som helst så kommer jag känna lite lätt prestationsångest då kostnaden för det hela
är 1000 kr för 45 minuter. (Nej jag skrev inte ut för många nollor.)
Men jag förväntar mig att hon är grym.

Nu har jag käkat den "nya" medicinen i 5 dagar och vart helt sjukt trött.
Försökte springa igår, det gick verkligen inte, benen bar knappt. Fick hasa mig hem och lägga mig och sova. Känner mig rätt groggy och degig i huvudet. Men hoppas det vänder!

Ikväll har jag vart på målarkursen för sista gången. Skönt att slippa ha en tid uppbokad,
men det kommer knappast hända att jag sätter mig och målar själv. Men jag ska försöka. Är man på rätt humör är det ett skönt sätt att vila tankarna på. Kanske lägger in dagens bild här imorn.. Kanske, om jag vågar.. Det är kursens värsta moment, att visa varandra vad man gjort. Jag bara skäms, för allt.

fredag

Igår gjorde jag ett försök att få kontakt med en läkare så jag ringde vårdcentralen och
sa att jag mår sämre och har självmordstankar och andra destruktiva tankar (man måste verkligen ta i och överdriva lite för att få hjälp, jag kommer absolut inte ta livet av mig, det var mer ett försök att bli tagen på allvar)

"Du har ju en läkartid inbokad den 20 maj." svarade kvinnan väääldigt irriterat.

-Jag orkar inte vänta så länge. Jag har självmordstankar. Jag behöver en remiss.

"Jaha men det är ju bättre att du träffar din läkare som känner dig, han är tillbaka om några veckor. Annars får du ringa 07.45 på morgonen. Jag kan inte boka in några tider nu vettu."

-Aha. Aja, jag ska fundera på det. Tack ska du ha. (JÄVLA KÄRRING!)


Tog istället en sväng till Apoteket för att se vad de hade att erbjuda.
Citalopram, Lergigan, Lyrica, Sertralin och Stesolid hade jag recept på.
Men hemma hade jag kvar Seroxat som jag tyckte var rätt ok, så dem började jag med idag.
Läste en massa skit på internet om dem sen och blev lite osäker, men jag testar! Vad jag minns så funkade de rätt bra på mig.

Nu ska jag äta indisk mat. Wihoooooooooooooo.
Trevlig helg - sup och svälj.

bättre onsdag?

jag mår mycket bättre efter 5 km i skogen med världens bästaste vän! :-*
det var skönt att ledsamheten övergick i ilska. imorn kommer nog en bättre dag tror jag.
nu ska jag lägga mig i press mellan spikmatta och bolltäcke. :)

dålig tisdag

jävla cp-psykvård. det känns som dom vill att jag ska dö. eller kanske bara skärpa till mig.
ringde till kajsa-bajsa idag eftersom hon inte hört av sig sen jag lämnade ett meddelande förrförra veckan om att jag måste ändra tiden jag hade denna vecka.
men nejdå, hon hörde inte av sig och jag tänkte lite att skit samma,
det kändes ganska hemvant att sjunka djupare ner i ångestträsket.
men idag fick jag några minuter av framtidstro och tänkte att det e bättre att kämpa för
att må bra än att gå ner sig ordentligt. så då ringde jag för att få hennes hjälp.
till denna veckan skulle hon ha pratat med teamet om vad de skulle göra med mig, och hon skulle remittera mig vidare och bla bla bla.
och hon ringde faktiskt upp. kors i taket.
jag sa som det var, att det blivit mycket sämre. hon ojade sig lite eftersom hon vet att det var rätt dåligt sist, jag sa att jag vill träffa en ny läkare eftersom jag inte orkar vänta en månad till på att min kommer tillbaka.
men det måste jag visst ordna själv. hon tyckte jag skulle försöka ta tag i det imorn. och jag fick en jävla tid till henne den 17 maj. om en månad. tack för det jävla subba.
nu ska jag ut och springa. känns som mitt huvud ska gå i tusen bitar.

Smärta

Känner mig lite överkörd och illamående, har vart på massage idag, hon tryckte in under revbenen och rakt ned i magen. Och på några jävulska punkter i ländryggen. Gjorde sketont men jag kunde andas lättare sen.

Var ute och gick idag och sprang igår, i ångestlindringssyfte, men jag får ingen luft. Jag får panik och börjar grina. Gjorde andningsövningar sen och efter 10 min blev jag lite lugnare, för en stund.

Kvällen har tillbringats på soffan. Gråter åt allt som är känslosamt, typ Lyxfällan.. :)

Men 2½ men fick mig iallafall att le!

Uppdatering

Har inte orkat trycka ned tangenterna senaste månaden. Jag har blivit min egen läkare och slutade med sertralin och lyrica för nån vecka sen, in och utsättning är ju inte alltid kalas...
Det värsta med varje dygn är när en ny dag kommer. Att lämna sängen är som att försöka bestiga Mount Everest.. Näst intill omöjligt. Och eftersom jag aldrig lyckas gå upp den tid jag "borde" startar dagen med känslan av att vara värdelös. Sen rullar det på och vid lunch blomstrar ångesten ut i panik. Stesolid har varit mitt syre. Kanske är den värsta avmedicineringsperioden över nu. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt utan medicin, eller om det är någon större skillnad. Har fått mycket mer ångest och blivit väldigt känslig och orolig. Allt är mycket värre när jag är själv. Fast ibland går det inte att trycka tillbaka. Igår åt jag frukost med mamma o pappa och jag hulkade och grät över att jag kände mig så ful. Jag ansåg att jag inte ens var värd att få andas. Att jag var för ful för att gå ut och att det var synd om de som skulle behöva se mig. Jag har en djävul som bor i huvudet. Och den dagen även ett pms-monster som försöker förgöra mig varje månad.

Sen åkte jag iallafall iväg på en origami-kurs och såg ännu fulare människor som pratade så mycket så jag fick ont i huvudet och hade svurit åt dem och dragit i deras äckliga hår om jag varit mer impulsiv. Jag tuggade på insidan av mina kinder istället. Det som störde mig var att de tog så mycket plats och verkade ha världens bästa självkänsla och självförtroende, men de var verkligen fula. Väldigt överviktiga och stora häxvårtor i ansiktet. Men de utstrålade att de var så jävla lyckade och pratade och skrattade högt och vek papper med sina tjocka små fingrar med glittrande ringar och manikerade lösnaglar. (Underbart!) Fast just då var min känsla att de borde dööööööööööööö.

Jag kanske borde ställa mig i kö hos fler terapeuter och jag kanske borde äta den medicin jag fått ordinerad, för ibland känner jag mig helt jävla sjuk i huvudet. Fast just nu blev jag väldigt lugn så nu ska jag ägna mig åt mitt största intresse här i livet: att sova! :)