Just nu sitter jag i soffan och lyssnar till grannens stråle.
Jag hör när han kissar! Och när han går fram och tillbaka, hans hälar slår mot golvet. Tyvärr gränsar min huvudkudde till hans hemmabio, så jag somnar ofta till ljudet av fotbollsmatcher och vrålande supportrar. (Jag skulle vilja ha en egen supporterklubb.)

Man kan undra vilka ljud som lämnar min lägenhet. Inte så många tror jag. Möjligtvis att jag har spelat hög musik när jag förfestar. Annars är jag tyst av mig. Fast jag duschar ofta på nätterna. Det kanske de under mig får lida av. Liter efter liter av varmt rent vatten som rusar upp genom vattenledningarna. Bara för att jag måste tvätta bort allt äckel om jag varit ute och supit.

Men det ska jag sluta med. Min terapeut sa idag att jag bör äta antabus en månad. Vila och läka. Samla krafter. Sopa ihop spillrorna och komma igen.
Typ leva i nuet. Jag himlade med ögonen, fnös och sa att det där låter tragiskt. Men jag lovade att tänka på saken. Tänka, tänka, fundera.
Hur blev det såhär?